Flow goes low

Enormt flow idag. Älskar livet i de ögonblick då allt bara rullar. De ögonblick då skolan är det finaste och tryggaste stället på jorden för alla man älskar befinner sig där. Att stå i Ljusgården med alla fina människor och bara njuta av stunden.

Nu låter jag som en toppad looser - men det är fint. Även om jag vissa dagar frenetiskt räknar ner dagarna till studenten och önskar att den dagen skulle vara i morgon, så vet jag att allt har sin tur. Nu är nu och det är lika bra att njuta av allt när man har möjligheten. Jag trivs som fisken i vattnet. Absolut.

Det finns alltid emotionella hinder och belastningar som tynger, de kommer och går. Som ett konstant magknip och man känner att man är kverulant och jobbig. Men då kommer någon och stöttar. En nära vän eller en lärare. Fina, goa människor.

Idag var bara flow. Befinna sig i stadiet mellan stress och harmoni, känner sig snygg, känner att ens vänner är snygga och känner att här trivs jag hela livet. De dagar är ganska få.

Hade världens formkurva, rakt upp gick den. Efter en seg föreläsning stannade den av... och gick neråt igen. Slutar med att jag snubblar i trappan av trötthet (räddade det snyggt, men H frågade om hon skulle ringa ambulans... jag trillade inte ens...) ställde in teorin, tog tåget hem och väntade i kylan på bussen i 20 minuter innan pappa körde hit i snöstormen och hämtade mig.
Hemma. Lång dag.