Dedication down memory lane

Tänk att få stå med fossingarna i vit sand i ett vattenbryn någonstans och titta ut över havets oändlighet. Dess obeskrivliga turkosa nyans som bländar dig när solen kastar strålar. Vindpustar så varma att de snarare påminner om någons andetag nära dig än om vind. Solkysst med solblekta lockar av saltvatten. En tunn tunika som följer vindens andetag och formar sig efter kroppens konturer.
Tänk att gå, i hjärtat av allt och känna en stad pulsera utan like. Natten är så upplyst att det bara finns dag. Människor överallt, liv, vänner, harmoni. Känslan av att bara vara en, att vara en del av allt och känslan av trygghet. färgkombinationer, grönska, asfalt och ljus. Bara linne, sandaler och shorts.
Tänk att lägga all din sista energi på att besegra de sista trappstegen. Hur du länge fokuserat på steg för steg utan att lyfta blicken och blicka ut. Hur din omgivning går från mark till världen. Hur utsikten över människans arv byggts upp nedanför dina fötter följer din blick bortom horisontens grönska.
Tänk att få sitta i en bambustol med lyktljus som enda belysning. Stilla musik i bakgrunden och ett glas vin i handen. Reflekterandes över äventyret som pågår i tältet. Hur scenen snabbt byts ut mot sång, dans och akrobatik. Hur människor från olika världar förenas i nattens rytm och hur glädje utstrålas.
Tänk att sitta två meter från ett vilt lejon.
Tänk att kunna kontrollerat styra din egen hastighet. Bara din rädsla begränsar hur fort det går. Hur kylan biter i dina kinder och hur hjälmen spänner. Snön blänker vitare än de renaste lakan.

Tänk att få ha upplevt detta. Tänk att ha dessa minnen att falla tillbaka på. Tack.

Mauritius - Santa Monica - Kinesiska muren - Kenya - Val Thorens