Dedication: Thought

I bland behöver man tänka.
Inga vanliga tankar som "jag önskar jag hade..." eller "tänk om bara..." - ibland är det bra att ägna tid åt de små destruktiva tankarna som man i vanliga fall viftar bort när de kommer till ytan i hjärnan.
I bland behövs fullt fokus på det som gnager, det som får en att inte fullt ut kunna röra sig vidare framåt varje dag.
Bara att kunna älta och älta och slutligen ta tag i situationen och säga stop.
Är det kanske detet som vill tränga igenom fullt ut och leva loppan och bara ärligt svara på saker och ting utan eftertanke? är det att man som person ambivalent pendlar med vad som vad som är och vad som borde vara?
Vad är det rätta i en situation. Hur gör man som person när man inte håller med men det finns inga andra alternativ?
Hur lär man sig att acceptera saknaden och röra sig vidare?
Någon som varit en stor del i livet under många år håller inte med dig i dina val.
Hur gör man då?
Nu, nu har det gått för lång tid. Dags att röra mig vidare.
Med betoning på röra.
Löser allt med promenader.

---------

Om 6 dagar kommer min man hem - efter två skypsessions saknar jag honom mer än någonsin - guuuuud jag längtar!
I need him.